12:27:48
En film som inte har alla verktyg i lådan
Toolbox Murders
Ett ungt par, Nell och Steven, flyttar in i en lägenhet i Hollywood. Det är en underlig gammal byggnad, och människorna som bor där är mycket speciella. Nell är mycket illa till mods i byggnaden, och känner sig utsatt och ensam. Hon kan heller inte ignorera de otäcka ljuden hon hör från lägenheten intill. När hon slutligen hittar en vän, och vännen plötsligt försvinner spårlöst, börjar Nell undersöka byggnaden och dess historia för att lösa mysteriet. Men hemligheten som byggnaden ruvar på är mörkare än hon någonsin hade kunnat ana.
Det här var en brutal besvikelse. Omslaget meddelade stolt att filmen har samma regissör som mästerverken Poltergeist och Motorsågsmassakern, och även om jag givetvis inte var dum nog att tro att den här filmen skulle vara lika bra hade jag ändå trott att den skulle vara helt okej. Men nej, den är faktiskt ganska kass. Uppbyggnaden på filmen är konstig, och den är från början svår att komma in i. Det tar ett tag innan man lyckats bena ut vad den exakta handlingen är. Efter det är den bara klumpigt gjord. Klumpigt manus, klumpigt regisserad, klumpiga skräckscener. Ett stort problem är exempelvis att man inte får en klar bild över varför karaktärerna agerar som de gör. Jag begrep så mycket som att Nell ville hitta sin försvunna vän, men jag begrep aldrig hur hon drog kopplingen att hon skulle undersöka huset. Det finns någon lam förklaring, hon upptäcker typ att ett rumsnummer saknas på varje våning, och tydligen är det värsta mysteriet och hon måste undersöka det. Okej, det fanns vidare omständigheter, men inget som förklarar varför hon handlar som hon gör. Hon framstår mest som irrationell och småtokig. Det kanske hon i och för sig var, vad vet jag.
Ett annat problem är att filmen börjar kasta in en massa ny information i slutet som varken processas eller förklaras. Det hintas om en massa saker som tydligen är lösningen på mysteriet, men jag lämnades bara djupt förvirrad och ganska irriterad. Det är heller inte så värst snyggt att filmen läggs upp som ett mordmysterium, och vips presenteras en massa övernaturligheter som det aldrig hade hintats om tidigare i filmen. Det är bara otroligt osmidigt.
Det här är en film som jag tycker att man klarar sig bättre utan. Jag gick in med medelhöga förväntningar och blev otroligt besviken. Fast det såklart, går man inte med väldigt låga förväntningar kanske den blir bättre. Kanske. Stort kanske.
Sen har jag faktiskt inte glömt att det är nyårsafton, så därför bjuder jag på en liten special treat. Bästa repliken från Dracula (1931):
Ett ungt par, Nell och Steven, flyttar in i en lägenhet i Hollywood. Det är en underlig gammal byggnad, och människorna som bor där är mycket speciella. Nell är mycket illa till mods i byggnaden, och känner sig utsatt och ensam. Hon kan heller inte ignorera de otäcka ljuden hon hör från lägenheten intill. När hon slutligen hittar en vän, och vännen plötsligt försvinner spårlöst, börjar Nell undersöka byggnaden och dess historia för att lösa mysteriet. Men hemligheten som byggnaden ruvar på är mörkare än hon någonsin hade kunnat ana.
Det här var en brutal besvikelse. Omslaget meddelade stolt att filmen har samma regissör som mästerverken Poltergeist och Motorsågsmassakern, och även om jag givetvis inte var dum nog att tro att den här filmen skulle vara lika bra hade jag ändå trott att den skulle vara helt okej. Men nej, den är faktiskt ganska kass. Uppbyggnaden på filmen är konstig, och den är från början svår att komma in i. Det tar ett tag innan man lyckats bena ut vad den exakta handlingen är. Efter det är den bara klumpigt gjord. Klumpigt manus, klumpigt regisserad, klumpiga skräckscener. Ett stort problem är exempelvis att man inte får en klar bild över varför karaktärerna agerar som de gör. Jag begrep så mycket som att Nell ville hitta sin försvunna vän, men jag begrep aldrig hur hon drog kopplingen att hon skulle undersöka huset. Det finns någon lam förklaring, hon upptäcker typ att ett rumsnummer saknas på varje våning, och tydligen är det värsta mysteriet och hon måste undersöka det. Okej, det fanns vidare omständigheter, men inget som förklarar varför hon handlar som hon gör. Hon framstår mest som irrationell och småtokig. Det kanske hon i och för sig var, vad vet jag.
Ett annat problem är att filmen börjar kasta in en massa ny information i slutet som varken processas eller förklaras. Det hintas om en massa saker som tydligen är lösningen på mysteriet, men jag lämnades bara djupt förvirrad och ganska irriterad. Det är heller inte så värst snyggt att filmen läggs upp som ett mordmysterium, och vips presenteras en massa övernaturligheter som det aldrig hade hintats om tidigare i filmen. Det är bara otroligt osmidigt.
Det här är en film som jag tycker att man klarar sig bättre utan. Jag gick in med medelhöga förväntningar och blev otroligt besviken. Fast det såklart, går man inte med väldigt låga förväntningar kanske den blir bättre. Kanske. Stort kanske.
Sen har jag faktiskt inte glömt att det är nyårsafton, så därför bjuder jag på en liten special treat. Bästa repliken från Dracula (1931):