mypersonalgrudge

Jag har faktiskt sett alla Terror på Elm Street-filmerna nu. Jag är lite stolt över mig själv, jag har tagit mig igenom alla sju. Remaken har jag inte sett än, men det kommer så småningom. Vad jag tänkte ägna bloggen åt närmaste tiden är att dela med mig av mina omdömen gällande de olika delarna. Ettan recenserade jag ju för en tid sen, så det är redan gjort. Finfina betyg fick den, för det är en fantastisk film. Med Elm Street-filmerna har jag lite samma problem som det jag hade i mitt senaste inlägg, nämligen att jag helst inte drar handlingen eftersom den kan spoila filmerna innan. De flesta kanske inte skulle bry sig, men ifall någon skulle göra det så vill jag undvika spoilers, bara för säkerhetsskull. Så, jag tänker idag bara berätta vad jag tyckte om Terror på Elm Street 2 – Freddy’s Revenge, utan att avslöja vad som faktiskt händer i filmen.

Det här är en riktigt bra uppföljare. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig, men det visade sig vara en bra film. Den är inte direkt kopia av den första filmen, utan utvecklar hela idén och tar den i en lite ny riktning. Jag kan avslöja så mycket som att Freddy i den här filmen undersöker möjligheterna att sprida skräck i den vakna världen. Filmen har en klart hållbar handling, den är underhållande och kreativ, skådespelarna är duktiga och regin går inte att klaga på. Robert Englund är precis lika sevärd som Freddy som han var i den första filmen, och han kör på för fullt. Gillade man första filmen tror jag att man har ganska goda möjligheter att gilla den här också, för charmen från föregångaren finns definitivt kvar. Jag skulle inte påstå att de är lika bra, men det är likväl en väldigt lyckad uppföljare. Från min sida blir det en varm rekommendation.

Härnäst tänker jag skriva några rader om Terror på Elm Street 3 – Dream Warriors, men det får bli imorgon eller så. Peace out. Eller, ja.. vad kidsen nu säger.