mypersonalgrudge

2011-01-29
23:36:53

Knappt ens ett bra försök

Prom Night

Tre år har passerat sedan den traumatiska kväll då Donna såg sin familj bli brutalt mördad av en galning. Med mördaren tryggt bakom lås och bom har Donna, med hjälp av sina vänner och sina fosterföräldrar, börjat få ordning på sitt liv igen. Nu närmar sig skolavslutningen, och den efterlängtade balen ska äga rum. Vad ingen vet är att mördaren åter är på fri fot, och att han har siktet inställt på Donna.

Det här är en till remake (gör Amerika seriöst inget annat?), och den här gången på filmen Prom Night från 1980. Dock tror jag inte att nyinspelningen är kopierad rakt av, handlingen verkar vara ganska annars, men då jag ännu inte sett originalet kan jag inte uttala mig om det. Det får bli ett senare projekt att se den också. Men, för att hålla oss till den Prom Night som jag faktiskt har sett så kan jag inleda med att säga att det här är en ganska dålig film. Grundkonceptet är inte så illa. En man som blir besatt av en ung kvinna och mördar för att komma åt henne. Det är otäckt att föreställa sig, och det borde gå bygga en rätt intressant film på temat. Det här var dock inget lyckat försök. Det stora problemet med filmen är att den på något vis känns felvänd. Vanligen skulle man kanske välja att skapa lite av ett mysterium runt mördaren och runt de försvinnanden som sker under filmens gång. Man vill ju inte veta exakt vad man har att vänta sig, man vill sitta som på nålar och vänta. Den här filmen gör tvärtom. Den börjar med att förklara precis vem mördaren är, precis vad han har för motiv, och går sedan vidare till att berätta var han är och vad han gör. Så man vet vem han är, hur han ser ut, vad han gör och när. Hur är det spännande? Svar: Det är det inte. Filmen har ett otroligt konstigt upplägg på det sättet, det känns på något vis som att de mer är intresserade av att återberätta en händelse än att få publiken att uppleva den tillsammans med huvudkaraktärerna. Det fungerar inte alls, och förtar effekten av en handling som annars hade kunnat lyckas ganska bra. Ett annat problem för mig var Brittany Snow som spelar Donna. De flesta skådespelarna gjorde ett hyfsat bra jobb, och jag påstår väl egentligen inte att hon inte också gjorde det, men hon är så ohyggligt… urvattnad. Och ointressant. Ni vet den obligatoriska blondinen som dör inom första halvtimmen i nio av tio slasherskräckisar? Här var det som att någon beslöt sig för att göra en film om den blondinen, med undantaget att Donna inte var slampig. Hon var bara otroligt tråkig. Förutom det har jag inget konkret att kritisera på, men just de där två punkterna förstör intrycket av filmen. Det är svårt att göra bra skräck om man inte ens försöker göra skräck av det till att börja med.

2011-01-27
00:41:16

Oh dear god, my eyes. MY EYES!

The Grudge 3

Underliga saker börjar hända i ett hyreshus. Vissa av de boende har dött, och det visar sig snart att det är Kayako Saekis förbannelse som spridit sig ända till Amerika. Nu är det upp till… … …Nej. Vet ni vad. Nej. Jag vill inte ens försöka bena ut handlingen i den här avskrädeshögen. Den är inte värd det. Vi kan bara nöja oss med att nåt japanskt trams möter nåt amerikanskt trams och folk gör tramsiga saker med tramsig bakgrundshistoria och de tramsiga karaktärerna tramsar runt i tramset.

Så, nu när vi klarat av handlingen kan jag gå vidare in på själva recensionen. Den här filmen gör mig så sinnessjukt förbannad att jag inte ens vet var jag ska börja. Jag har sett alla de tidigare The Grudge-filmerna, och jag är egentligen inget gigantiskt fan. Jag har aldrig hört till den grupp av människor som tycker att de här filmerna är särskilt läskiga. Visst, vissa delar är läskigare än andra (det finns trots allt sammanlagt sju filmer), men överlag är det ett rätt simpelt koncept. Dock har jag alltid tyckt att filmerna är underhållande. De japanska originalen är riktigt bra, de japanska nyversionerna är ganska tråkiga, och de amerikanska nyversionerna är… Ja… inte helt fantastiska, kanske. Men fortfarande, underhållande, lite roliga, om än billiga, skräckscener, och överlag väldigt trivsamma filmer. Fram tills de kom till trean i den amerikanska serien. Herregud. Herregud! Handlingen är osammanhängande och konstig, skräckscenerna är bara pinsamma (har spöket fått epilepsi? Hon spasmar en hel del i alla fall), och allting är verkligen undermåligt gjort. Vi kan börja med något så simpelt som styling. Jag svär, spökena är till och med sämre sminkade i den här än de tidigare filmerna. Och sen är filmens hela atmosfär… Ja… Inte The Grudge. Det känns så lite som The Grudge att man nästan blir förvånad när spökena dyker upp, trots att det ska föreställa deras film.
     Men det värsta av allt är att de försökt sig på att vidareutveckla bakgrundshistorien. Jag nämnde ovan att konceptet är rätt simpelt, men det var också lite charmen med filmerna. Besatthet leder till svartsjuka, svartsjuka leder till mord, och de onda känslorna som uppstod skapar en förbannelse på platsen där allt inträffade. Man behövde faktiskt inte mer än så. Det bidrog till filmernas underhållningsvärde. Men nej, här ska vi helt plötsligt få någon slags fördjupad förståelse för alla händelserna för… barn blir tvingade att äta onda andar? Ja, det är lika obegripligt som det låter.
     Och här är en intressant fråga, och jag ber, SNÄLLA, om någon kan besvara den här frågan så snälla gör det! Vem var badkarsflickan?! Jag menar, jag kan medge att jag var lite okoncentrerad de första tjugo minuterna eller så, men fick man någonsin någon förklaring? En blek flicka ska bada, spöket dyker upp, flickan… försvinner ner i badkaret och syns aldrig till igen. Det är sånt som händer, antar jag. Sen verkar det aldrig få någon uppföljning! Och jag kan inte ens minnas att de förklarade vem flickan var. Ska vi anta att det bara är en av hyresgästerna? Hur kan vi bara förutsätta det utan förklaring? Men om det här förklarades vid något tillfälle då jag tittade bort, snälla, berätta för mig.

Den här filmen är helt enkelt magisk. Den lyckas vara en förolämpning mot en redan ganska tafflig filmserie. Det är som en talang i sig. Och grejen är den att jag tror att de visste hur dålig den var redan när de skulle marknadsföra den. Vad annars finns det för förklaring till att de spenderar FÖRSTA HALVAN AV TRAILERN med att visa bilder från de föregående två filmerna?!



Jag skulle kunna spy galla över den här filmen betydligt längre, och jag har faktiskt inte tagit upp en av de mest pinsamma bitarna, men jag låter bli för den händelse att någon stackars förlorad själ vill sitta igenom den här filmen, och därför vill slippa spoilers. Den här filmen är komplett katastrofal, och om man gillade de tidigare filmerna mår man nog bäst av att inte se den. Jag får bara hoppas att de begraver serien nu och inte försöker sig på fler uppföljare. Om inte annat så är det väl en varningsklocka att den här delen släpptes direkt till DVD.

Vi ska alltid minnas dagarna då du fortfarande hade lite självrespekt.

2011-01-26
13:44:34

Ljummet men inte helt oävet

Sorority Row

Sex unga kvinnor i studentföreningen Theta Pi beslutar sig för att spela ett elakt spratt på brodern till en av dem, men något går ohyggligt snett, och det slutar med ett dödsfall som till varje pris måste döljas. Månaderna passerar utan att någon verkar ha fått reda på vad som hänt, men när det är dags för avslutningsfest blir det plötsligt uppenbart att någon vet om den förfärliga hemligheten och är ute efter hämnd.

Det här är remaken på en skräckfilm som 1983 som heter The House on Sorority Row, och jag har tyvärr inte sett originalet. Jag hyrde den här filmen för att den lät ganska sunkig handlingsmässigt, och jag var ute efter dåliga skräckfilmer. Och inledningsvis var den verkligen bedrövlig. Upptakten var konstig och hela sprattet som går fel var en av de mest idiotiska scener jag sett i hela mitt liv. Det var heller inte sådär extremt attraktivt att The Hills-stjärnan Audrina Patridge var med i en av rollerna. Karaktärerna är ganska platta och stereotypa, skådespelarna är helt okej, men inget utöver det vanliga, och huvudpersonen är alldeles för vagt definierad. Något är inte riktigt rätt när den karaktär man ska sympatisera mest med är den minst minnesvärda. Med det sagt så tog den sig trots allt mer och mer ju längre in i filmen man kom. Den blev aldrig fantastisk, och den kunde inte riktigt reparera skadan som orsakades under filmens inledande halvtimme, men överlag var det ändå en ganska underhållande skräckfilm. Den har en trevlig plot twist som man hinner räkna ut innan, men som man ändå kan uppskatta, och det finns några småroliga scener. Den lämnar inget djupt intryck, men är heller inte ett totalt slöseri med tid, om man bara är ute efter att roa sig med lite dussinskräck. Jag är dock lite intresserad av att hitta originalversionen, jag misstänker att den är bättre.