mypersonalgrudge

No-Do - Ondskans mirakel

Francesca och Pedro flyttar med sina barn ut till ett gammalt hus på landet, för att Francesca ska få ta det lugnt, eftersom hon ständigt är orolig att något ska hända med det yngsta av barnen. Väl på plats börjar dock Francesca uppleva underliga händelser. Hon hör steg och barnskrik, och hon ser och hittar underliga saker i huset. Det börjar visa sig att huset har ett mörkt förflutet, och att kyrkan är inblandad, men ska de hinna lösa mysteriet innan det är försent?

Jag hade ganska låga förväntningar på No-Do, till stor del för att den verkade så intressant när jag läste vad den handlade om. Det där låter motsägelsefullt, men jag har blivit ganska van vid att nya filmer om hemsökelser slutar i besvikelse hur intressant grundkonceptet än är. Jag hade lyckligtvis fel, No-Do är faktiskt riktigt bra. Inte i närheten av mina favoritfilmer, men likväl en riktigt trevlig skräckfilm. Det fanns bitar som hade kunnat vara betydligt bättre, och andra som jag hade velat att de skulle ta bort, exempelvis de dataanimerade spökflickorna. Inte för att de egentligen var dåligt gjorda, men de passade inte in så bra. Filmen lyckades faktiskt skrämma mig under de bitar där den var ganska lågmäld och det inte hände så mycket. Första gången Francesca vågar sig upp på vinden, varifrån de mystiska ljuden kommit, var exempelvis otroligt obehaglig, mycket för att man inte visste vad man hade att vänta sig. Det spårade ur lite på slutet, men i övrigt tyckte jag att filmen fungerade. Den är ganska välgjord, som sagt ganska läskig, handlingen är intressant och det var bara överlag en rätt så bra filmupplevelse. Spanien har onekligen varit ett ganska trevligt skräckfilmsland de senaste åren, och jag tycker att No-Do hjälper till att upprätthålla den traditionen, även om den inte kan jämföras med mästerverk som exempelvis Barnhemmet. Vill man mysa ner sig med en trevlig rysare är det här i alla fall ett godkänt förslag.