mypersonalgrudge

2011-03-03
08:24:24

Seven, eight, gonna stay up late.

Terror på Elm Street 5 – The Dream Child följer fjärde filmen väldigt direkt, men den är, hör och häpna, faktiskt bättre än vad fyran är. Jag börjar ana en viss trend här. Udda nummer verkar vara höjdpunkterna i den här filmserien. Ettan är bäst, trean bättre än tvåan och femman bättre än fyran. Femman tar tillbaka det jag gillade med tvåan och trean, och som jag saknade i fyran, nämligen vidareutveckling och ny mark för berättelsen. Fyran tillför liksom ingenting, även om den är underhållande, men det gör femman. Konceptet för filmen är otroligt intressant och väldigt obehagligt. Till stora delar påminner den såklart mycket om de tidigare filmerna. Jag tjatar i varje inlägg om hur kreativt och underhållande det är. Men det är ju faktiskt så. Elm Street-filmerna är rolig skräck, skräck som man blir lite glad och lite äcklad av på samma gång. Jag tycker att femman är riktigt elegant utförd och det finns några otroligt hemska scener i den. Bland annat en drömsekvens i början av filmen som jag inte ska avslöja, men som utspelar sig på ett slags fängelse för mentalsjuka. Överlag en film som man absolut kommer gilla om man gillat de tidigare uppföljarna. En film som man antagligen dessutom gillar lite mer än den som kom innan. Jag hade faktiskt väntat mig, vid det här laget, att filmerna skulle ha hunnit bli usla. Det fascinerar mig att serien klarat fem filmer utan att ens vara i närheten av att nå botten. Applåd till Elm Street. Stor applåd.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: