mypersonalgrudge

2012-08-23
09:05:00

Mean green wedding machine

Jag översätter leprechaun till pyssling den här gången, det verkar vara en godkänd översättning och det kommer att göra det betydligt lättare med grammatiken.


Leprechaun 2 - Bride of Leprechaun

Var tusende år får en pyssling välja sig en brud. När en av dem blir snuvad på sin brud så svär han att ta hennes ättling tusen år senare. Denna ättling heter Bridget, och har på St Patrick’s Day blivit övergiven av sin opålitliga pojkvän, Cody. När pysslingen kidnappar Bridget är det dock upp till Cody att hitta henne och rädda henne. Händelsevis har ett guldmynt från pysslingens kruka med guld bokstavligen fallit in i Codys hand, och pysslingen vill inte fortgå med bröllopsnatten förrän han fått det tillbaka. Kan Cody köpa tillbaka Bridget med hjälp av myntet?

 



Den här filmen verkar betydligt flummigare än sin föregångare, men det är den faktiskt inte. Jag skulle verkligen inte kalla det här för en fantastisk film, men jag tycker att det gjordes ett seriösare försök med manuset, och filmen är definitivt inte lika lat som den första. Hela tanken på en brud åt pysslingen är rätt så bisarr, men under filmens gång blir det faktiskt ganska besvärande och, vissa gånger, lite obehagligt. Filmen är hyfsat kreativ och atmosfärisk, karaktärerna är överlag färgstarka och intressanta, kanske bortsett från Bridget som är ganska platt och okarismatisk. Hela handlingen runt bruden kändes dessutom mer trovärdig än när en hel film bara kretsar runt krukan med guld. Jag upplever att de gick lite mer utanför flingpaketsstereotypen när de jobbade fram den här filmen. Den är definitivt inte perfekt, och ibland blir den återigen lite väl tramsig. En supartävling mot en pyssling är exempelvis ganska svår att ta på allvar. Dock är tramset faktiskt mer underhållande i den här filmen, och känns inte lika halvhjärtat som i den förra. Warwick Davis ska återigen ha beröm för en fin insats i rollen som pyssling, och de övriga skådespelarna är också helt okej, även om vissa kanske har en tendens att spela över ibland. Jag vet inte om jag skulle gå så långt som att rekommendera filmen, men jag kan i alla fall säga att den är underhållande och bitvis lite spännande, om än bisarr och ibland kanske lite fånig. Den är åtminstone bättre än den första filmen, och om man föredrar det så går den här utmärkt att se först, filmerna är mer eller mindre fristående.





Det var de första två Leprechaun-filmerna. Resterande fyra kan dyka upp längre fram.

2012-08-21
17:02:07

F*** you, lucky charms!

Efter en resa till Irland återvänder Dan O’Grady till Amerika som en lycklig man. Han har nämligen lyckats fånga en leprechaun och tagit dennes kruka fylld av guld, och nu är han övertygad om att ett liv i rikedom väntar. Den grönklädda lilla varelsen har dock följt honom från Irland för att återta sitt guld, och skyr inga medel för att få sin vilja fram. O’Grady lyckas slutligen försegla varelsen i en låda, men får själv en stroke i processen. Tio år senare flyttar en man in med sin dotter Tory, och det dröjer inte länge förrän en av målarna som de anställt för att fixa i ordning huset råkar släppa ut den gröna fasan ur sin fångenskap. Nu måste snabbt klura ut hur man besegrar en illvillig, rimmande leprechaun om de ska överleva natten.



Den här filmen gjorde mig arg. Jag hade inte väntat mig något mästerverk, och jag tyckte hela idén med en leprechaun var ganska fånig. Men när jag såg filmen insåg jag att den inte hade behövt vara det. Att utgå från myter och folksagor när man ska skapa en skräckberättelse borde kunna fungera alldeles utmärkt. Det hade aldrig blivit något mästerverk, men jag tror att det hade kunnat bli en ganska intressant och atmosfärisk film. Om de försökt, vill säga. För det är det absolut största problemet med den här filmen. De försöker inte. Det är en lat film som gör allting halvhjärtat. De hade inte behövt göra en tramsig tolkning av en leprechaun, de hade kunnat frångå stereotypen och försöka skapa en mörkare varelse. När de nu ändå bestämde sig för att gå på tramsspåret så kunde de ju åminstone ha gjort DET ordentligt. Men det gjorde de inte heller. Den är inte läskig, den är inte så värst spännande, och den är inte särskilt rolig. Den blir inte ens så dum att den blir rolig. Den blir enbart halvhjärtad. Karaktärsgalleriet var också lite av en besvikelse. Snobbig stadstjej, lite för utstuderat drömlik nittiotals-hunk med fluffigt hår och bara armar, ett barn som beter sig som en vuxen och en vuxen som beter sig som ett barn. Jag ska dock medge att jag gillade Jennifer Aniston i rollen som snobbig stadstjej, det blev tillräckligt nyanserat för att hon skulle gå sympatisera med, och hon genomgick någon slags karaktärsutveckling under filmens gång. Warwick Davis ska också få lite cred för sin roll som leprechaun, det är faktiskt ganska imponerande att han lyckas skådespela genom allt det där sminket. Skådespelarna är det överhuvudtaget inget större fel på, men det är antagligen det enda som var någorlunda tillfredsställande med den här filmen. Idén hade gått göra seriös, och den hade gått bygga en kul skräckomedi på, men det här är varken en skräckfilm eller en komedi. Det här är en stor hög av blah.  

 

Liten notis: Jag har faktiskt ingen genuint bra översättning på ordet leprechaun, så jag håller mig till det engelska originalordet. Om någon har något fungerande förslag, så kom gärna med det. Tack.