mypersonalgrudge

7eventy5ive

Ett gäng collegestudenter har utvecklat en partylek vid namn ”Seventy five”. Den går ut på att man busringer till någon och skrämmer personen i fråga, och man måste hålla igång samtalet i sjuttiofem sekunder utan att den man pratar med lägger på eller börjar skratta. När leken leks på en fest ute på en ranch går något ohyggligt fel. Den som blir utsatt för busringningen visar sig vara allt annat än ett oskyldigt offer, och ungdomarna blir snart jagade som djur medan de desperat kämpar för sin överlevnad. Men ligger det mer bakom attacken än ett illa valt telefonnummer?

Oj, vilken röra den här filmen är. Jobbiga karaktärer som lyckas vara både överdrivna och slätstrukna på en och samma gång, en konstig intrig med en konstig inledning och konstiga sidospår. Sen är jag egentligen inte pryd, men det helt omotiverat översexuella innehållet i ett flertal av scenerna blev i det närmaste besvärande att titta på. Rutger Hauer är med i en biroll och spelar polis, något som jag faktiskt såg fram emot, men det blev en stor besvikelse. Det är kanske inte så mycket hans fel, men hela bihistorien med honom och en kvinnlig polis som utreder en rad mord känns helt poänglös. Dialogen är krystad, det är klumpigt regisserat, och även om det knyts ihop på slutet så går man väldigt länge och undrar varför poliserna ens är med i filmerna. Det blir på något vis som två helt separata filmer, och ingen av dem är särskilt bra, och sen har de råkat klippas ihop av misstag. Stora delar av filmer var en direkt plåga att sitta igenom, och man började till och med hoppas att vissa av karaktärerna skulle bli mördade bara för att göra filmen mindre irriterande, men trots det så var slutet så pass bra att det närapå räddade filmen. Jag hade överhuvudtaget inte räknat med en plottwist, men det fanns en, och den var tillräckligt bra för att jag skulle bli förvånad och ganska tillfredsställd. Visst, utförandet var under all kritik, men idén var bra. Och efter det kommer en annan plottwist som är ännu bättre, och som faktiskt målade ett gigantiskt leende i mitt ansikte. Tyvärr lyckades som förstöra slutet de (och jag skämtar inte) sista tre sekundrarna, eftersom de tog det ett steg för långt, men för en stund hade de verkligen något bra på gång.

Jag kan inte riktigt rekommendera den här filmen, för den har bara för stora brister, och är bitvis riktigt idiotisk. Det kan dock vara värt att se den för slutets skull, men jag överlåter till var och en att själva avgöra om det är värt att vada genom all skit för att få uppleva det.

Och, åh, en sista grej. Visst är titeln helt förfärlig? Det är skamligt att stava med siffror EN gång, och de gör det två gånger. 7 ser inte ens ut som ett ”s”, och 5 ser inte ut som ett ”f”. Allvarligt, vad är grejen?