mypersonalgrudge

2010-03-20
11:18:22

All the Boys Could've Loved Mandy Lane

All the Boys Love Mandy Lane

Mandy Lane är skolans vackraste och mest intresseväckande flicka. Alla killar vill ha henne, något som nästan utvecklats till en sorts tävling. Nu har Mandy blivit bjuden till en ranch tillhörande en av hennes nuvarande vänner. Stora mängder alkohol konsumeras, spänningen och rivaliteten mellan de sex ungdomarna på ranchen stegras. Sedan börjar de försvinna, en efter en.

Igår såg jag All the Boys Love Mandy Lane för andra gången. Första gången jag såg den blev jag riktigt förtjust i den. Det är inte en komplett makalös filmupplevelse, men jag fann den klart sevärd. Efter att ha tittat på den en andra gång håller jag fortfarande fast vid att den är helt okej, men jag måste erkänna att besvikelsen var större den här gången. Jag insåg nämligen plötsligt hur otroligt bra den här filmen hade kunnat vara. Det finns många positiva bitar med den. Den är grymt vackert gjord, jag älskar kameravinklar och färgsättning. Den är lite rå och skitig, men det blir inte för mycket. Den är överhuvudtaget väldigt tilltalande för ögat. Handlingen är också väldigt tuff när man får veta hur allt hänger ihop (vilket jag såklart inte tänker avslöja här), men den hade kunnat både byggas upp och genomföras bättre. Hade den varit mer genomarbetad hade den kunnat tillhöra mina favoriter, men nu nöjer jag mig med att kalla den hyfsad. Det hjälper heller inte att filmen inte överhuvudtaget är särskilt läskig.
    Ett litet plus får den dock för soundtracket, och i synnerhet för det geniala användandet av Bobby Vinton – Sealed With a Kiss. Den spelas i slutet, och under första halvan av eftertexterna, och känslan man får under den sekvensen är den känsla som man hade velat ha under hela filmen.

2010-03-07
20:56:29

One too many reasons to scream.

Nillum & Neagul säger:

 scream 4?

Foxémon säger:

 scream 4?

Nillum & Neagul säger:

 ja ._:

Foxémon säger:

 o_O

Foxémon säger:

 jag SA alltid att det skulle komma en fyra! >_< och folk sa att jag hade fel! >_<

Foxémon säger:

 in your face, random people of the world! >_<

Foxémon säger:

 men vänta, oh dear god, kommer det en fyra? varför? o_O

Nillum & Neagul säger:

 med Corteney Cox

Foxémon säger:

 men.. men.. hon HAR ju en karriär >_<

Nillum & Neagul säger:

 hon kanske blev pank .-.

Foxémon säger:

 men.. hon.. det.. hon har ju en ny tv-serie som håller på för fullt? >_<

Nillum & Neagul säger:

 ja, märkligt ._.

 

Det här borde inte förvåna mig, eftersom allt som går mjölka på pengar mjölkas på pengar. Men det förvånar mig. Vem.. vem.. VEM.. vem kom på en såhär idiotisk idé? Jag älskar Scream. De första två filmerna är underbara, i synnerhet första. Jag såg om dem för inte så längesedan, och slogs som vanligt av hur underbar välgjorda de är. Träffande satir på slasher-genren och seriös skräckfilm på samma gång. Underbart. Men tredje filmen? Mindre underbar. Redan där gick det ganska seriöst utför. Så varför kommer man på tanken att göra en fjärde? Och om man ska tro på IMDB ska inte bara Cox vara med, utan även David Arquette och Neve Campbell. Borde inte de kunna hitta bättre roller? Och det värsta av allt: Jag kommer att se den.

2010-03-06
16:24:06

Speglar eller Connecticut?

För några dagar sedan hade jag nöjet (och timingen) att se två ganska nya skräckfilmer, nämligen The Haunting in Connecticut och Mirrors, så idag tänker jag prata lite om dem.

The Haunting in Connecticut

En familj är i behov av att hyra ett hus i Connecticut för att få närmare till sjukhuset där den svårt cancersjuke, äldste sonen behandlas. Då mamman hittar ett rymligt, vackert hur som mer än väl ligger inom deras redan ganska snäva budget verkar det hela för bra för att vara sant, vilket det såklart också visar sig vara. Huset har ett mörkt förflutet som gradvis börjar uppenbara sig för familjen, och i synnerhet för den sjuke sonen. De döda vill honom något. Men vad? 

Jag såg båda ovanstående filmer på rad, och jag är verkligen glad att jag började med den här. Jag hade aldrig orkat sitta igenom den annars. Filmen var tämligen enformig och tråkig. De läskiga scenerna följer ett mönster, och är lätta att förutse, även om några är ganska lyckade. Intresset för handlingen, och i synnerhet de delar som gäller huset förflutna, dalar allt eftersom minuterna går. Sen hade det ju varit helt okej om skaparna hade dragit ner lite på alla flashbacks som är en sekund långa, och som då och då blinkar förbi. De tappar snabbt sin effekt. Ärligt talat började jag sitta och rafsa ner små anteckningar om filmen till slut, bara för att ha något att roa mig med.

Men, jag låter min pessismism skena iväg med mig. The Haunting in Connecticut är inte en dålig film, bara tråkig. Och den har faktiskt vissa förmildrande drag som det vore orättvist att inte ta upp. Början på filmen är bra och engagerande. Man bygger snabbt upp sympati för Matt, den sjuke sonen. Sen måste man väl ha ett hjärta gjort av sten för att inte bli lite rörd av familjens kamp att hålla ihop, trots krisen de går igenom. Skådespelarna är duktiga, i synnerhet Kyle Gallner som spelar just Matt.

Sen kan det ju nämnas att filmen är baserad på en sann historia, även om detta är svårt att tro på när man ser den. Jag tror att skaparna hade tjänat på att tona ner det hela en aning. Det blev bara lite för svårt att ta vissa saker på allvar. Sen upplevde jag de påhittade, ditlagda intrigerna alltför komplicerade och omständliga.

För att sammanfatta avråder jag inte någon från att se The Haunting in Connecticut. Jag skulle inte gå så långt som att kalla den stöld av tid. Men jag kan heller inte rekommendera den. Det är en medelmåttig film som är utförd på ett medelmåttigt sätt.

Mirrors

Ben Carson försöker komma på fötter efter den röra som utgjort det senaste året. Han har nu varit nykter i tre månader, och fått ett ordentligt jobb som nattvakt för de brandskadade kvarlevorna av vad som en gång var ett lyxigt varuhus. Vad som förmodas bli ett ganska tråkigt och händelöst jobb växer sig snabbt till en mardröm när det visar sig att varuhusets stora speglar, det enda som klarat sig undan brandens förödelse, bär på en mörk hemlighet. Ben måste ta reda på vad speglarna vill, innan de han älskar kommer till skada.

Mirrors är en film som jag velat se länge. Det kan bero på att det är en ny, amerikansk skräckfilm som inte är en remake. Det kan bero på att den fick hyfsat lovande betyg när den kom. Det kan bero på att Kiefer Sutherland spelar huvudrollen. Oavsett anledning har jag som sagt velat se den länge, och jag kan lättat konstatera att jag inte blev besviken. Mirrors är en riktigt tuff film. Inte det bästa jag sett, direkt, men den är tillräckligt originell för att inte tråka ut mig, den har ett skönt tempo och ett manus som går ihop tillräckligt väl för att man inte ska bli irriterad. Det finns en logisk lucka, som jag inte ska avslöja eftersom det är lite spoiler-varning på den, men inget som gjorde att den röda tråden tappades bort. Och hela idén med speglar är helt fantastisk i skräckfilm. Speglar är av naturliga skäl ganska obehagliga redan som det är.


Kiefer Sutherland är bra i den här filmen. Han har precis en sådan roll som passar honom. Handlingskraftig och vänlig på insidan, men plågad av sin nuvarande situationen och med en del aggressionsproblem. De övriga skådespelarna är också bra, jag har inte ens något att anmärka på barnskådespelarna. Mirrors känner jag mig manad att varmt rekommendera. Jag blev till och med lite skraj när jag såg den.