20:55:15
Världens lataste bloggare 1
Jag är antagligen världens lataste bloggare. Eller nej, jag känner de som är värre, men poängen är i alla fall att jag har sett en hög med filmer som jag inte tagit mig tiden att recensera, vilket är lite dåligt av mig. Nu börjar det vara ett tag sen jag såg dem eftersom jag varit så upptagen med lite annat nördande senaste veckorna, så vad jag tänkte är att jag bara listar filmerna jag sett och kommenterar dem efter minne, så långt som det går. Förhoppningsvis ser jag i framtiden om i alla fall några av dem och ger lite mer ingående recensioner. Jag tänkte mest peka nu på vilka filmer jag vill rekommendera och inte. Så, here goes. Pladder om filmer jag varit för lat för att recensera:
Shaun of the Dead
Alltså. Vilken underbar film. Det här är bara en helt underbar film, gjord av underbara saker. En brittisk film om en kille med lite för få ambitioner i livet, som på grund av detta förlorar sin flickvän. Sedan bryter en zombieepidemi ut. Shaun of the Dead är en såndär film som det är svårt att kommentera på ett rättvist sätt. Inga ord kan liksom ge rättvisa åt vare sig handlingen eller stilen på filmen. Men den är fantastiskt bra, den är välgjord, välskriven, välregisserad, har duktiga skådespelare, bra soundtrack och den är hur rolig som helst. En romantisk komedi med zombies kan ju liksom aldrig gå fel. Den här är varmt rekommenderad från min sida.
Hämndens hus (Otogiriso)
Alltså. Vilken konstig film. Det är en japansk film om en tjej som tar med sin före detta pojkvän ut till sin fars gamla hus som hon precis fått ärva efter faderns död, för att killen ska använda huset som inspiration till att göra ett skräckspel. Sen börjar saker hända i huset, och det visar sig att det vilar mörka hemligheter där. Jag måste säga att den var rätt charmig, särskilt när man kommit in en bit i filmen och de lugnat sig med pårökta filter som förvränger färgerna. Ganska obehaglig film, inte jätteläskig, men tillräckligt för att kunna klassas som en helt okej skräckfilm. Jag ska givetvis inte avslöja något om slutet, men man kan i alla fall vara beredd på att den blir lite konstig... are. Jag vet inte om jag direkt skulle rekommendera den, men jag avråder i alla fall ingen från att se den. Jag fann den ganska underhållande.
The Uninvited
Det här visade sig bli en ganska problematisk film för mig. Det här är remaken på en sydkoreansk skräckfilm som jag tycker väldigt mycket om, nämligen A Tale of Two Sisters. De som inte sett A Tale of Two Sisters måste styra upp det omgående, för det är verkligen en sevärd film. Men, hur som haver, jag var inte särskilt positivt inställd till den här remaken eftersom jag var helt säker på att Hollywood bara skulle sabotera den totalt. Trailern var därtill ruskigt kass. Inte ruskig på det bra sättet. Efter ett tag började jag dock uppleva en viss känsla av förväntan, för om inte annat skulle jag åtminstone få göra en otroligt elak sågning, och det är ju aldrig fel. Så, jag hyrde och såg den till slut, och, ja... Den är ganska dålig. All estetik som fanns i originalet har totalt gått upp i rök, det har blivit mer billig ungdomsskräckis av det hela. Skådespelarna är väl okej, men det hela blir lite intetsägande. Den är tråkig och förutsägbar, och inte det minsta läskig. Spökena (eller vad tusan det nu var) som började dyka upp och visa sig för huvudpersonen här och där blev mest skrattretande efter ett tag. Men vad var det som var så problematiskt med den? Jo, besvikelsen över att jag trots allt inte kan såga den vid fotknälarna. Varför? För att den på något vis räddade sig de sista fem minutrarna. Återigen ska jag inte avslöja något, men den tog ett ordentligt steg från originalet, gjorde något eget och fick det att funka. Det kompenserar visserligen inte för det faktum att resten av filmen är... ja... skräp, typ. Men de där sista minutrarna var riktigt stiliga. Jag börjar inse att jag inte sagt något om vad filmen faktiskt handlar om, men jag tror inte att jag tänker göra det. Se inte den här. Se originalet. Sen kan ni se den här om ni vill. Men räkna med att bara sista fem minutrarna kommer att vara bra.
The Strangers
Här är en till remake, den här gången på en fransk film med titeln Them (originaltitel Ils). Them är en riktigt bra film med ett mycket simpelt koncept, och den har någon slags verklighetsbakgrund, fast det verkar vara lite omdebatterat hur stora likheter det egentligen finns mellan filmen och verkligheten. Det handlar i korta drag om en man och en kvinna, ett par, som blir attackerade av beväpnade, maskerade främlingar en natt, och en vansinnesjakt tar sin början. The Strangers använder såklart samma koncept, med ett par små variationer. Men de har lyckats bra med att inte göra en direkt kopia av originalet, och för att vara en remake är den faktiskt riktigt bra. Det är en obehaglig film om en obehaglig situation, ett totalt mardrömsscenario som jag finner ganska lätt att sätta sig in i. Liv Tyler är med, och jag tycker att hon är bra i alla filmer som inte är Sagan om ringen. Jag hade ganska höga förväntningar på The Strangers (trots att det är en remake), och den nådde kanske inte riktigt upp till de förväntningarna. Men överlag är jag nöjd, och jag tycker att den är sevärd.
Ja, det var första halvan av min lista. Resten kommer snart. Hoppas jag.